Det blev inte riktigt som planerat igår.. Långt ifrån panerat faktsikt.

Tåget var lite sent så jag fick snällt följa med till lilla Herman, så söt! 6 månaders urgulligt föl.. Vi åkte till veterinären i Skara med honom och Sickan (mamsen) för att röntga ena hoven.. Tog typiskt längre tid än vi förväntade oss. Hur mkt de sövde dem är också en bra fråga. De får ju alltid lite lugnande innan men ska ju pigga på sig ganska fort efter det. Mm, 20 minuter senare tittar vi till dem i boxen och båda står och toksnarkar! Stabilt.. Så det var bara att ta ut dem och promenixa lite på gården så man kunde börja åka hemmåt..

Väl "hemma" var de ju kolsvart så det blev inge fotoagrafering alls nästan. Men ett ordentligt prat om hemsidan iaf! Så det är på G. Ska ner till Lena igen om någon/några veckor och plåta allt, och har även åkt på jobb i vår där Maria (ägare till Herman) vill att jag ska komma ner i vår och fota hästarna bland maskrosorna och göra en hemsida till henna med.. Wopido;)


Jag är ju egentligen svårt hästrädd, suttit i sedan barnsben och man kände det när man rörde sig inne hos veterinären, man vet inte helt hur man ska bete sig, vågar inte gå bakom, nerverna på helspänn, kikar efter bästa skyddställe OM nu ngt skulle hända..etc.. Men efter dagens slut vill jag bara ha mer. Är väl så det alltid varit. Tycker de är så vackra och goa, men så rädd. Förmodligen för att det är så mkt större och bastantare än en själv.. Dock känns det mer saknad nu än det gjort förut. Iof många år sedan jag bekantade mig med hästar, så kan ju ha ngt med det att göra också..

Står helt bakom Herman och håller tummarna!