Emelie har nog gjort det smartaste draget ever idag. Nej igår. Och idag..

En promenad som skulle infinna sig inom timmes ramen och bara vara god för själen, slutade i något helt annat... Något jag ångrar med hela mitt hjärta just nu. Suck. Emelie gick ut på promenad, fick mess av Mimsan och hornet växte i pannan. Klart jag klarar av att gå dit bort. SÅ långt är det ju inte och jag får ett mål. Japp så blir det.. Mm. Väl framme där skulle vi tydligen gå ÄNNU längre bort (trodde B var på kalas i närheten... ) Sen hem den vägen till Taikon och sen heeeela vägen hem till mig igen. Sista halvtimmen var tårarna på lockkanten och smärtan ilade sig genom ryggen. Ingen är hemma och ingen kan hämta upp mig. Bussen går på andra sidan civilisationen och det vara bara att gilla läget. Lite mustasch i lurarna och med nöd och näppe kom man innanför dörren. Oj vad smart jag kände mig. 3 timmars promenad och 24.000 steg senare.. Jora.

Imorse var det damn inte kul att ta sig upp ur sängen. Ryggen är som en stenplatta som ilar sig genom muskelpartiet och mina benhinnor! Hjälp! Kan inte sätta ner fötterna. Ljuvligt. Med lite "påtvingad" promenad idag så är det ju inte direkt bättre.. Har myst med min spikmatta i sängen en del idag och blir nog en tur i halmen med den innan lägdags också.. Hur fan ska jag klara av morgondagen?