Även denna dag verkar kunna rinna iväg..

Har lyckats plocka undan lite här hemma och tvättat sig lite och så.. Även jagat lite jobb till och med! Så helt bortkastad har ju inte denna dag varit.. Men så himla oroväckande att allt bara försvinner.

Isabelle fyller två här snart och jag tyckte precis att jag var ute och manade på Malin att få igång sina värkar.. Eller att den där kvällen jag satt ute och hon kom gåendes förbi och släppte nyheten till mig först skulle vara nästan tre år sedan?.. Helt sjukt.

Att det nu har gått två år sedan jag satt i Vik och ansökte till skolan med svaga förhoppningar men med en styrka jag inte hade haft innan känns också så långt borta.

Att det är två år sedan hela mitt liv förändrades och jag tog många nya steg i livet. Flyttade ifrån mitt gamla liv, hade lite kul på vägen, och fann min andra halva som jag ska hålla fast vid i resten av mitt liv..

Jag jag har haft körkort samt min silvriga räjserbil i fyra år är också nå helt sjukt, Har inte ens reflekterat över att min prövotid gick ut för två år sedan?



Samtidigt kommer framtidsångesten.. Vad fan ska jag göra med mitt liv? Vad vill jag göra? Kommer jag hinna göra något? Kommer jag att lyckas? Eller kommer jag fortsätta träla i samma jävla skit spår för evigt...?