Varför är jag inte förvånad...?

Man vågar liksom inte hoppas längre förräns man är där. Ska det vara så verkligen? Började hoppas innerligt imorse och det kändes verkligen bra. Taggad och så efterlängtat! Vakna med ett leende och gått och lett hela morgonen. MEN! Som vanligt smyger det in problem under dagen.. Alltid alltså..

Tror vi har det jinxat gumman.

Fan också