Hur kommer det sig att man alltid på vägen hem efter jobbet anser sig vara kapabel till allt. Man ska ut och promenera, man ska handla mat, träna, fixa hemma, shoppa lite, helt enkelt avverka lite av alla de måsten man har på listan men när man väl infunnit sig hemma, möjligen lagat till middag och sätter ner rumpan tappar allt? Visseligen tror jag att just idag har min helt igentäppta näsa en ganska stort finger med i spelet, då jag knappt kan andas och huvudet värker som aldrig förr, man har varit uppe sen 05 och inte sovit många timmar, men iallafall. Det är fan alltid så. Orkar inte ens tänka på all tvätt som måste vikas i badrummet. Åh.

...Samtidigt som man får ångest av att bara krypa upp i soffan...