Jag var förbi min favorit butik som vi byggt om här i eftermiddags och tog en kaffe med butikschefen. Eller ah, en varm choklad i mitt fall då ;) och tjöta lite skit. Sån sjukt underbar människa han är då! Härlig på alla sätt o vis. Och att han är galen i mig och tycker jag är helt enkelt bäst gör ju inte saken sämre ;) önskar nästan lite att denna butik skulle ligga i Sthlm så man kunde tacka JA till det jobberbjudande man har fått.. Tyvärr ligger inte denna butik på daglig pendlings avstånd och flytta från stan? Njaä...

Hursom fick denna fika en konstig knorr då vi kom in på en person vars arbetsställning jag blev erbjuden.. Undrade såklart vad som hade hänt! Men ångrar att jag fråga..

Cancer i bukspottskörteln.

Diagnosen kom för några månader sedan och han är tydligen jätte dålig. Fy fan. Fy fan för denna jävla cancer som äter upp oss som ostbågar! Vi står så jävla maktlösa när den bestämmer sig för att gå bärsäkra! Har en del omkring mig som drabbats, lyckligtvis har de alla överlevt den,(jag vill intala mig det iaf...) men kampen har varit lång för dem! Och vissa har till och med drabbats två gånger om. Fy fan alltså. Att de lyckas ha den kämparglöden kvar trots förutfattade utsagor och elaka behandlingar är beundransvärt! Jag skulle nog inte klara mig en sekund. Förstår inte hur de INTE kan finna bot på denna hemska diagnos. Hur länge har den inte gäckat oss liksom? De måste ju vara något på spåren tycker man!


Det värsta med historien? Han fick diagnosen 1-3 år kvar......