Nu befinner sig Mammi och kusinen nere i töreboda. Där jag också egentligen borde vara. Jäkla sjukdom.

Mycket enklare när man har snor som rinner, hosta som irriterar eller öron som värker. Men detta. När huvuduet är som en ballong, kroppen fryser och masar sig efter dina tankar och du orkar inte ens öppna ketchup flaskan. Det är inte kul. När man inte riktigt vet hur man ska råda bot på det...

Man vill bara bädda ner sig och somna om och vakna till den nya friska dagen. Men icke. Sen får man sådan ångest över att man inte gör något heller.. Ingen träning, knappt något arbete då man mår som man mår, och det blir att man bara sitter och glor i en vägg hela dagen. Känner sig rätt värdelös. Men orkar inte göra något, har ingen kraft kvar i min kropp..