Har ni någon gång bara velat sätta er på ett tåg/flyg, vad som, och bara rulla iväg? Rymma iväg från allt som förväntas av er och alla måsten. Att för en dag inte behöva bry sig om någonting. Inte hur jobbet ska gå, vad ni har för jobb/vad du vill jobba med, vad ni ska göra till middag, hur många matlådor som behöver göras, inte bry sig om vilka saker ni borde ta tag i, och saker ni måste ta tag i, vad folk tjatar på er att ni ska göra och allting....


Jag är så trött på min tillvaro och jag känner hur jag äts upp infrån. Jag orkar inte allt. Absolut inte idag när näsan rinner, halsen vill inte samarbeta på några plan, det går inte att äta något, och kroppen är slapp som en oblåst ballong.

Jag kommer inte klara att ta mig till jobbet imorgon som det känns nu. Och det påfrestar min ångest massor idag. Inventering väntar och för en gångs skull såg jag faktiskt fram emot det! Men bävar för att ringa samtalet.. Känns så fel att man först varit sjukskriven en längre tid för en sak, jobbar lite, har semester lite längre, jobbar lite till, blir sjuk..... Så lägligt sjuk också.. Suck.

Jag har folk som jag vet förväntar sig massor av mig idag angående hemside arbete men det fungerar inte alls det heller.. Och för varje samtal jag får blir jag mer arg och ännu mer less. Jag har ångest över hur Danne ser på att jag är sjuk, igen, och även om jag inte tror att han ser det så, så känner jag mig så otillräcklig. Att jag inte gör något och bara är trasig. Bara ligger rakt upponer hemma bara för att typ..

Jag vill bara rymma iväg, bara en liten stund till omåsternas land och känna ron i min kropp som inte infunnit sig på många år. Jag klarar inte av att leva mitt liv som jag gör nu. Jag kommer gå så sönder inom en snar framtid.. Jag vill bli åtta igen och den enda ångesten som kändes var om man skulle orka slita sig från stranden för att cykla och köpa glass...