The road we choose...

Tänk hur annorlunda man hade kunnat leva sitt liv.. Hur annorlunda man kunde ha hanterat sina val och vilka stigar man hade kunnat utforska istället för de upptrampade man tog.

Lite sentimental såhär på kvällen då jag kikar igenom bilder på allt och alla på FB. Hur hade mitt liv sett ut med tjejkompisar? Ja, jag har tjejkompisar, men jag kan nog räkna dem på en hand. Har aldrig haft det där som många har att man kan ha tjejmiddag med fullsatt bord, att man var ett tjejgäng i skolan, att man hade en handfull med tjejer att prata smink, kläder och fixa hår med. Jag var visserligen aldrig intresserad av detta när jag var yngre då jag ända sedan krypstadiet drog mig till killar, men ÄNDÅ. Hur hade man varit då? Hade man vetat hur man skulle matcha kläderna? Vetat hur man kunde ha håret förutom i tofs? Jag vill veta. Nu vill jag veta. Men nu känns det som att det är för sent. Det är för sent att binda de banden som knöts under tonåren. Tonåren som aldrig kan komma tillbaka.

Hur hade det sett ut om jag inte hade varit tillsammans med Kenny under perioden 15-20? Hur många gånger hade hjärtats krossats? Hade jag varit lyckligare? Hade jag ens levt idag? Hade jag bott kvar i detta kalla land? Hade jag fortfarande lagt på mig det jag gjorde? Hade mina värderingar varit annorlunda? Här kan frågorna göras oändliga. Det är för fan de fem viktigaste åren under uppväxten.



Hur skulle mitt liv sett ut om jag hade tagit mig i kragen och haft kontakt med resterna av "min familj"? Hade jag haft två lillesystrar som jag stolt kunde säga att Vi är systrar över? Klart, vi kommer alltid att vara syskon, vi har ju samma pappa. Men inte syskon såå. Jag kan inte bara ringa och säga hej det är jag, hur mår du? Det är något jag har funderat väldigt väldigt mycket över på senaste tiden och jag ångrar mitt beteende. Vi är alla så pass stora nu att vi inte behöver beblanda pappa i allt vi gör. Men jag är feg.

Med allt detta kommer jag att tänka på Soffan. Saknar min tjej. Min lillasyster som inte är min lilla syster egentligen, men som ändå är närmast syster. Huga vad vi har bråkat under åren. Eller nä det har vi inte. Jag har varit svartsjuk och grämat mig många gånger över henne, that´s the truth. Haha. Men jag skulle aldrig byta henna mot allt i världen!

Oj, nu snurrar det mycket här borta. Kanske ska försöka mig på nyårs löften i år. Bättra på allt jag är missnöjd över. Det kanske ändå inte är försent för allt...? Klarade ju årets löfte med rökningen! Det satt långt innne, och tog ända fram till oktober, men jag slutade!!

Dock så jävla sugen nu, finns det någon bättre tårstrypare? Nää....

Kommentarer
Postat av: emma

Är det där ett kort på dig? Väldigt vackert är det iaf :)



Tavlorna blev jättebra, men alla klappar blev lite dyrare än vad jag tänkt, så nu får man leva lite snålt resten av månaden :/



Hur va din jul?

2009-12-30 @ 01:23:43
URL: http://litenemma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0