Fan vad konstigt det känns. Var på avslutningsmiddag igår och det var jätte trevligt! Verkligen. Men.. Maten och alkoholintaget tog väl en tre timmar, mycket prat, många skratt och några kronor fattigare. Resterande åkte vidare med lärarna och skulle parta vidare, vilket jag gärna hade gjort jag med, men valde att ta mig hemmåt istället, är ju trots allt dunderförskyld och att ränna runt på stan med klänning och bara fötter kändes lite sådär. Så alla dankade av, jag tog mig hem, och när man skulle lägga sig kom tankarna.. Vad fan händer nu? Vi ska aldrig tillbaka till skolan. Vi ska aldrig mer svära åt datorn i redigeringsrummet, få ta-livet-av-sig tankar när man hör maja gapa, svära över att Urb är sen, eller skrika efter Matsi-Patsi i korridorerna. Inga sushi luncher, inge skratt med björns imiteringar, ingenting. Fy fan vad tomt det känns! Det som har varit ens vardag i två år, dygnet runt, är plötsligt helt bortblåst. Går inte att beskriva den känslan man har i magen idag. Känner faktiskt ingen lättnad alls över att skolan är slut, att det inte är någe mer lån, ingen mer fattigdom, ingen press eller jobbiga uppgifter, känner bara tomhet. Vill tillbaka. Kan vi inte ta en till termin? :)

Matsi-Patsi, kom igen nu ;)