Tänk att de ting som vi tog för givet och som vi egentligen inte trodde vi hade allt för mycket känslor för, kunde göra sig så miste. Pratade med Mammut igår kväll och hon förklarade att Tofflan (Mormors lilla hund. Och japp, det var jag som döpte henne. Haha!) var risig och att mormor var orolig och det lät som på henne att veterinär besöket idag kanske skulle bli det sista.....


Tänkte inte mer på detta och slummrade gott. Prata med Mammut imorse igen och vi diskuterade utvägarna.. Ringde mormor för att visa att jag fanns och sa att allt skulle gå bra. Jobbade på hela dagen och när dagen led mot sitt slut tänkte jag åka förbi mormor påvägen hem.. Mamma lovade att höra av sig när hon fick reda på vad som hänt och när jag inte hade ett enda missat samtal efter arbetsdagens slut och ingen svarade när jag ringde beredde jag mig på det värsta. In i affären igen och handlade mormors favoritkakor och mumsiga pikantbröd. Socker och choklad är bästa medicinen ;)

Styrde mot Mormors hus och jag kände hur nervös jag blev. Hur skulle det vara att ringa på och ingen hund skällde som hon alltid gör? Sitta där i soffan och inte ha någon som gläfsar runt i 180? Ingen som tigger när man mumsar kakor? Och framför allt ingen slemmig tennisboll uppkörd i knät så man blir blöt ända in på huden? Klarar jag av att se mormor gråta? Min mormor som betyder mer än allt. Att se henne ledsen går inte. Jag kommer bryta ihop.

Okej, djupt andetag. Tunga steg uppför trappan. Stannar utanför dörren. Står där några sekunder och bara försöker få kontroll på andningen. Min lilla Tofflan. Min tofflan som jag och Mammut åkte och handla till mormor för ca 12 år sedan. Min lilla toffla som kom framskuttandes till mig på skakiga ben bara några veckor gammal. Min lilla gris med knorr på svansen som en liten kulting. Min lilla gris som vägrade bli klappad på öronen av alla förutom lilla jag som fick dra i dem hur mkt jag ville..

Djupt andetag och plinga på klockan.

Vad hör man? Jo hennes ettriga skall eka mellan väggarna! Tassarna rusande mot dörren! Hennes allt för långa klor krafsande mot dörren! Underbart! =D