I fel ände av Sverige

Känslan när någon drar undan mattan under fötterna på en..

Känslan att glida ner på en kallt betongolv med halsen tom på ord..

Känslan när en kärlek rycks ifrån en utan att man hunnit säga farväl..

Känslan att sitta i en stad 25 mil hemifrån när allt man vill är att krama om mamma och känna Danne smeka mitt hår.

Min älskade älskade vän.

Kan mamma ringa snart och bekräfta en av mina värsta farhågor.. Eller det kanske är bra att jag inte hört något än?

Men det hjälper inte mina tårar att sluta rinna för det....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0